Jöns Bengtsson (Oxenstierna) d.y., född omkring 1417, död den 15 december 1467. Ärkebiskop och riksföreståndare. Son till Bengt Jönsson (Oxenstierna). Studerade i Leipzig och blev magister artium år 1437. Jöns Bengtsson var domprost i Uppsala år 1439 och blev ärkebiskop 1448.

Han kom snart i opposition mot konung Karl Knutsson (Bonde), som var för självsvåldig i kyrkliga frågor. År 1457 utbröt öppet uppror och Karl Knutsson (Bonde) flydde till Danzig (Gdansk). Jöns Bengtsson och Erik Axelsson (Tott) blev riksföreståndare efter upproret. Den danske kung Kristian I kallades till Sverige och mottogs som svensk kung. Kristian I drev en hård skattepolitik, som drabbade allmänheten hårt.

Jöns Bengtsson efterskänkte skatten för vissa Upplandsbönder, vilket medförde att han arresterades och fördes till Danmark i fångenskap. Jöns Bengtssons frände biskop Kettil Karlsson (Vasa) ställde sig i spetsen för en resning mot Kristian I och Karl Knutsson (Bonde) återkallades. Efter privata underhandlingar släpptes Jöns Bengtsson av danskarna.

Jöns Bengtsson blev på nytt unionspartiets ledare. Karl Knutsson (Bonde) tvingades 1465 åter att avgå och Jöns Bengtsson och Kettil Karlsson styrde landet. Efter Kettil Karlssons död styrde Jöns Bengtsson landet själv. Han måste dock snart vika för rådets nye riksföreståndare Erik Axelsson (Tott). År 1467 blev Karl Knutsson (Bonde) kung för tredje gången och Jöns Bengtsson flydde till Öland där han dog den 15 december 1467.

Vid det efterföljande valet av ny ärkebiskop var Jakob Ulvsson påvens favoritkandidat, men p.g.a. kung Karl Knutssons misstänksamhet mot ämbetets utövare, påverkades domkapitlet av Kungen till att utse Tord Pedersson (Bonde) till ärkebiskop. Tord Pedersson (Bonde) avled emellertid i mars 1470 och Jakob Ulvsson kunde tillträda tjänsten omedelbart.

Bengt Jönsson Oxenstierna var en ärelysten, högt begåvad man. Från 1457 kallade han sig Sveciae primas, för att markera sina kyrkliga och världsliga strävanden.
_____________________________________________________________________________________________

Regeringstid: 1457 (riksföreståndare)
Levnadstid: 1415-1481

Erik Axelsson (Tott) till Lagnö (Aspö socken, Södermanland), riksråd, riksföreståndare 1457 och 1466-67. Född ca 1415 i Danmark, död 1481 på Viborgs slott. Son till Axel Pedersson (Tott) och Ingeborg Ivarsdotter.

• var sedan 1449 svenskt riksråd
• Tjänstgjorde som ung i Karl Knutssons tjänst.
• Under 1457 emot Karl Knutsson.
• Medverkade 1467 till Karl Knutssons tredje kungaval.
• köpte Tyska Ordens egendomar i Sverige år 1467, däribland Årsta slott.
• Länshavare över Finland.
• Initierade till byggnation av gränsfästet Olofsborg i Nyslott, Finland på 1470-talet.
  
  
  Erik Axelsson kom som ung till Sverige, och åtnjöt förtroende hos konung Karl Knutsson, av vilken han i förläning erhöll Åbo län 1450 och kort därefter i stället Nyköpings län.
  
  Han glömde likväl sin tacksamhetsskuld och övergick till det danska partiet. Då han förvärvat stort inflytande, utsågs han vid Karl Knutssons avsättning 1457 till riksföreståndare jämte ärkebiskop Jöns Bengtsson, men beklädde detta ämbete endast en kortare tid. Han utbytte det samma år mot hovmästarevärdigheten, som han sedan innehade under Kristian I, vilken även anförtrodde honom Viborgs län i Finland 1457 och Tavastehus län 1462.
  
  När Kristian störtades 1464, fortfor Erik att tillhöra unionspartiet och bidrog i väsentlig mån till Karl Knutssons tronavsägelse 1465. Äregirig, som han var, blev han emellertid snart avundsjuk över ärkebiskopens maktställning och sökte då - i likhet med brodern Ivar - öka sitt inflytande genom att knyta närmare släktförbindelser med de svenska stormännen.
  
  Sedan han i september 1466 firat bröllop med en dotter till Gustav Algotsson (Sture), utsågo de vid festen närvarande rådsherrarna honom åter till riksföreståndare och tvang därefter Jöns Bengtsson att till honom överlämna riksföreståndarskapet, som han innehade från oktober 1466 till november 1467. Hans styrelsetid blev emellertid högst orolig. I början sökte han hålla en medelväg mellan partierna, men när fiendskap uppstått mellan hans bröder i Danmark och Kristian I, övergick han till Karl Knutssons parti, var dock nära att duka under i striden, men räddades genom sin broder Ivars ingripande.
  
  Då han likväl på grund av sin utländska börd och sin länge tvetydiga hållning icke lyckades vinna svenska allmogens förtroende, främjade han Karl Knutssons återkallande. Vid dennes ankomst till Stockholm i nov. 1467 nedlade Erik sitt ämbete och begav sig till Finland, där han innehade stora områden (från Nyköpings län synes han ha avstått 1470) och där han sedan nästan ständigt vistades, mycket upptagen av oroligheter på ryska gränsen. Till landets skydd anlade han 1475 fästningen Olofsborg, sedermera kallad Nyslott.
  
  Gift i första äktenskapet med Bengta Mattsdotter (Lillie) (död 1452) samt i andra äktenskapet med Elin Gustavsdotter (Sture).
  
  Erik Axelsson Tott ligger begravd i Aspö kyrka (Aspö socken, Strängnäs kommun).