Sten Sture d.ä., Sten Gustavsson (Sture), Herr Sten, född ca 1440, död 14 december 1503, var riksföreståndare över Sverige mellan 1470 och 1497 och därefter från 1501 fram till sin död, samt riddare och hövitsman över Stockholm. Han var gift med Ingeborg Åkesdotter (Tott), och segrare i slaget vid Brunkeberg.

Biografi

Sten Sture var son till Gustav Anundsson Sture, riksråd och hövitsman på Kalmar slott, och Birgitta Stensdotter (Bielke), kung Karl Knutssonss halvsyster. Redan 1444, när Sten var fyra år, dog hans far Gustav. Modern gifte om sig med riksrådet Gustav Karlsson (Gumsehuvud), och Sten Sture uppfostrades förmodligen i deras hem; dels på Kalmar, där styvfadern en tid var hövitsman, dels på Ekholmens gård i Uppland.

Släktskapen med kung Karl gav redan tidigt Sture en roll i inrikespolitiska konflikter, och under kungens sjuåriga landsflykt besökte han denne i Danzig. 1464 deltog han i biskop Kettil Karlsson (Vasa)s uppror mot kung Kristian I och segrade tillsammans med Kettill i segern vid Haraker, där den ihopsamlade dalahären tillfogade Kristian ett avgörande nederlag.