Regeringstid: 1512-1520 (riksföreståndare)
Levnadstid: 1492/1493-1520


Sten Sture den yngre, Sten Svantesson Sture, född 1493, död 3 februari 1520, riddare, Sveriges riksföreståndare 1512-1520. Son till Svante Nilsson Natt och Dag och Iliana Gädda.

Biografi
Som son till en av rikets stormän (av frälseätten Natt och Dag) blev den sexårige gossen Sten slagen till riddare av unionskungen Hans, (son till Kristian I) vid dennes kröning i Stockholm 1497. Efter att fadern Svante Nilsson Natt och Dag blivit riksföreståndare 1503 ledde tonåringen Sten med framgång militära uppdrag i faderns kamp mot kung Hans (!). 1510 utnämndes han till riksråd och slottsherre på Örebro slott Vid faderns död i januari 1512 satte han sig i besittning av dennes slottslän och vann allmogen på sin sida. Härigenom kunde han manövrera ut den av rådet utsedde riksföreståndaren – Erik Trolle (Gustaf Trolles far). Trots Sten Stures ställning som herre på många slott säger sägnen att hans absoluta favorittillhåll ändå var det då anspråkslösa Eksjöhovgårds slott vid Sävsjö i nuvarande Sävsjö kommun, Småland. Sten Sture använde byggnaden som jakt- och viloslott under hela sin korta levnad (blev 27 år), även som regent.

Sten Svantesson Natt och Dag antog namnet Sture och eftersträvade den tidigare förda politiken av Sturepartiet, en allians av allmoge, bergsmän och borgare mot rådsaristokratin. Han visade samma kraftfullhet som Sten Sture den äldre men inte samma smidighet. När Erik Trolles son Gustav Trolle 1515 utnämndes till ärkebiskop fick unionspartiet i Sverige en stark ledare. Redan 1516 kom det till öppna strider och ärkebiskopen belägrades i sin fästning Almarestäket. En dansk undsättningsstyrka slogs tillbaka 1517 och ärkebiskopen tvingades att kapitulera. Sten Sture lät avsätta ärkebiskopen (något som varken påven eller Trolle själv godtog), och tog initiativet till riksdagsbeslutet om Stäkets rivning. Det var under sigillet på detta beslut Hans Brask ska ha fäst en liten lapp med meddelandet "härtill är jag nödd och tvungen". För detta blev Sten Svantesson och hans anhängare bannlysta av påven. Behandlingen av Gustav Trolle och hans borg användes senare som orsak till Stockholms blodbad.


Sten Stures gravmonument vid Katarina kyrka.

Följande år, 1518 ledde unionskungen Kristian II själv invasionsstyrkan som landsteg utanför Stockholm men besegrades i slaget vid Brännkyrka. Kristian gav sig inte så lätt. Nästa invasion av danskarna skedde två år senare landvägen och i större stil i januari 1520. Under befäl av Otto Krumpen trängde de över gränsen och in i Västergötland där Sten Sture ställt upp 10 000 man vid norra stranden av sjön Åsunden. Den 19 januari möttes härarna i slaget på Åsundens is vid Bogesund. Tidigt i slaget sårade ett kanonskott Sten Sture svårt, det ena knäet krossades. Förvirring utbröt och den svenska armén flydde.

Sten Sture kördes med släde till Strängnäs men dog den 3 februari på Mälarens is under transporten hem till Stockholm. Utan hans ledning bröt det svenska försvaret samman och Otto Krumpen lyckades tränga fram till Stockholm, där endast slottet höll stånd under ledning av Sten Stures änka, Kristina.

I samband med Stockholms blodbad grävdes hans lik upp för att brännas tillsammans med liken av de andra dömda och avrättade personerna. En gravsten har rests på Katarina kyrkogård på Södermalm.


Sten Sture d.y:s död på Mälarens is 1520

Gift 16 november 1511 i Stockholm med Kristina Nilsdotter Gyllenstierna (1494–1559)

Barn:

1. Nils Sture (år 1512 - år 1528)
2. Iliana Sture (Stensdotter) (år 1514 - )
3. Magdalena Sture (Stensdotter) (år 1516 - år 1521)
4. Svante Sture d.y. (Stensson) (år 1517 - år 1567)
5. Anna Sture (Stensdotter) (år 1518 - )
6. Gustav Sture (år 1519 - år 1520)