Folkungaätten
Regeringstid: 1290-1318
Levnadstid: 1280-1321

Birger Magnusson, född 1280, död 1321, var Sveriges kung 1290-1318. Han var son till Magnus Ladulås (egentligen Magnus Birgersson), som var Sveriges kung 1275–1290, och Helvig av Holstein. Han var sonson till Birger Magnusson till Bjälbo, senare känd som Birger jarl (†1266) och tillhörande den stormannaätt som i fyra generationer kom att regera – och inbördes strida – om makten i Sverige.

Redan 1284 utsågs den 4-årige Birger till faderns tronföljare. När denne avled 1290, tillträdde en förmyndarstyrelse under ledning av riksmarsken Torgils Knutsson som blev förmyndare för sönerna Birger, Erik och Valdemar.

1302 kröntes Birger i Söderköping efter att 1298 ha gift sig med prinsessan Märta, dotter till danske kungen Erik Klipping. Makarna fick sönerna Magnus och Erik samt döttrarna Agnes och Katarina. Sonen Magnus blev avrättad år 1320.

Av Birgers yngre bröder var Erik hertig av Södermanland och Valdemar hertig av Finland. Efter Birgers kröning uppstod stridigheter mellan bröderna. År 1305 böjde sig hertigarna för den kungliga övermakten (fördraget i Kolsäter), men bröderna stärkte sedan sin ställning och fick stöd i Norge. Erik fick förläningar i Bohuslän och norra Halland och fick även tillbaka större delen av sina gamla besittningar i Sverige. Det stöd Birger haft i marsken Torgils Knutsson försvann när denne avrättades 1306. Samma år togs Birger till fånga av sina bröder på Håtuna kungsgård i Uppland och fördes som fånge till Nyköpingshus. Denna händelse kom att kallas Håtunaleken. 1308 släpptes han ur fångenskapen efter att ha tvingats avstå större delen av riket.


Kungaparets grav i Ringsted

Familj
Birger gifte sig 1298 med prinsessan Märta av Danmark, dotter till danske kungen Erik Klipping. Paret fick följande barn:

Magnus Birgersson (avrättad i Stockholm år 1320)
Erik Birgersson
Agnes Birgersdotter
Katarina Birgersdotter