Stenkilsätten
Regeringstid: 1079-1105
Levnadstid: 1105




Inge den äldre, Inge Stenkilsson, (död tidigast ca 1100) var kung av Sverige senast från 1080 till cirka 1084 och cirka 1088 till cirka 1105. Inge d.ä. var son till Stenkil. Han påstås i vissa källor ha haft sin bror Halsten som medregent en kort tid, medan andra källor meddelar att Halsten regerade ensam en mycket kort tid (omkring 1066) och sedan avsattes.

Inge uppges ha avsatts av svearna cirka 1084 för att han vägrade blota vid tinget och ersattes åtminstone hos svearna av Blot-Sven. Inge d.ä. ska ha varit djupt kristen och försökt kristna svearna vilket de inte alls uppskattade. Omkring år 1087 ska Inge d.ä. ha dräpt Blot-Sven, bränt hednatemplet i Uppsala och tagit tillbaka makten över hela Sverige. En av de få gamla källorna om den här tiden är Hervararsagan som säger:

"Inge var länge konung och vänsäll och en god kristen; han avskaffade bloten i Svitjod och påbjöd, att allt folk skulle kristnas”

En annan person som var djupt engagerad i kampen mot hedendomen under den här tiden var Sankt Eskil.

Inge var den som på uppmaning av Påven grundade Vreta Kloster och lät bygga Vreta kyrka. Det finns en gammal förteckning som talar om att kung Inge och drottning Helena ägde stora jordegendomar i de trakterna och de ska ha givit bort cirka 20 bondgårdar till ett kloster som grundades invid den nybyggda kyrkan. Det här var runt år 1100.

En del vill ha den här händelsen att betyda att Inge kom från Östergötland men troligare var att det var Helena som kom från landskapet och de 20 gårdarna ska i så fall ha kommit till familjen vid giftermålet, eller kanske ännu troligare, att det var gårdar de fått i samband med dråpet av Blot-Sven som antagligen hade sin ätt i området.

Påvens brev i det här ämnet nämner endast Inge som svensk kung: "Ingo gloriosus Suetonum Rex - Inge, svearnas ärorike konung"

En annan historisk händelse som Inge var inblandad i är det så kallade trekungamötet 1101 i Kungahälla (Kungälv) då Erik I Ejegod (kung av Danmark, Magnus Barfot (kung av Norge) och Inge den äldre (kung av Sverige) ska ha träffats för att utarbeta en varaktig fred. Detta möte har bland annat beskrivits av Snorre Sturlasson.

De exakta detaljerna för hur och även var mötet utspelades är dock okänt. Enligt Snorre giftes dock Inge d.ä. dotter Margareta bort med kung Magnus Barfot vid detta tillfälle för att bekräfta freden. Efter detta fick hon namnet Margareta Fredkulla.

Årtalen för Inge d.ä:s död och frånträde från tronen är väldigt oklara. Källor talar om allt från 1103-1118 och det är inte ens säkert att de två sakerna inträffade samtidigt även Hervararsagan berättar att "Inge styrde riket till döddagar och blev sotdöd".

Han lär ha blivit begravd på Hångers ödekyrkogård men någon gång innan år 1234 flyttad till Varnhems klosterkyrka där han ska ligga under en omärkt sten i mittgången. I kyrkan finns en sten med inskription som Johan III ska ha låtit uppsätta. Han verkar dock fått en del om bakfoten. Bland annat säger stenen att Inge dödades av danskar i Skåne år 1064.

Den ansvarige för stenen, Rasmus Ludvigsson verkar ha tagit sin information direkt från Lilla rimkrönikan som inte stämmer speciellt bra med andra källor. Det handlar antagligen om en sammanblandning med någon annan svensk eller västgötsk kung eller hövding.
Han var gift med Helena, Blot-Svens syster.

Barn:
Kristina (-1122), gm storhertig Mstislav I av Kiev (1076-1132)
Ragnvald, troligen död innan fadern men har i vissa källor identifierats med Ragnvald Knaphövde
Margareta Fredkulla gm. Magnus Barfot av Norge
Katarina, gm Björn Järnsida av Danmark (-1134); deras dotter Kristina blev svensk drottning, gm Erik den helige