Johan Sverkersson, Johan I, född 1201, död 10 mars 1222, svensk kung från 1216. Son till kung Sverker d.y. Karlsson och Ingegärd Birgersdotter (Bjälboätten). Ogift och barnlös.

Biografi

Johan Sverkersson, i äldre källor ibland kallad Jon och frekvent förväxlad med Jon Jarl, var son till kung Sverker d.y. Karlsson och Ingegärd Birgersdotter (Bjälboätten), den mäktige folkungen Birger Brosas dotter. Blev 1216 vald till kung, förmodligen på grund av sin mäktiga mödernesläkts inflytande, och 1219 krönt i Linköping. Om honom sägs det i Västgötalagens kungalängd att han var "barnsker" till åldern och mycket välvillig samt att han regerade tre vintrar, dog strådöd på Visingsö och begravdes i Alvastra kloster.

Johans död inträffade 1222, och måhända stod han till 1219 som minderårig under förmynderskap. Under hans korta regering företogs en svensk härfärd till Estland, varvid Johans frände, jarlen Karl Döve (se Folkungaätten), och hans kansler, biskop Karl Magnusson (Bjälboätten) i Linköping, stupade i slaget vid Leal (Lihula) 8 augusti 1220 mot de hedniska esterna, efter att kung Johan återvänt till Sverige. Johan och hans bundsförvanter gjorde visserligen en del erövringar i Estland, men inte något som blev bestående. Även kristnandet var ett misslyckande då det visade sig att såväl danskar som Tyska Orden redan varit där, kristnat och lämnat en tysk biskop.

Med den katolska hierarkien stod Johan på god fot, även om påven velat ha Erik Eriksson som kung istället, samt bekräftade och utvidgade flera av hans företrädare åt kyrkliga institutioner förlänade privilegier. Med honom utslocknade den sverkerska konungaätten.

Benämningen Johan den unge är inte samtidia; den förekommer tidigast i Lilla Rimkrönikan och hos Ericus Olai samt torde i dessa krönikor närmast bero på missuppfattning av äldre latinska kungalängders "Johannes, Suercheri junioris filius", d.v.s. "Johan, son till Sverker d.y."

Johan Sverkersson, son till Sverker d.ä. och Ulvhild Håkansdotter. Blev ihjälslagen pga ett kvinnorov.